En svår och jobbig grej...
Den 13 september skulle mamma gå till sin familjeläkare för att förnya sitt recept på medicin. Läkaren tyckte att det var dags att se över nytt ekg och övriga parametrar. Ekgt visade förändringar och mamma fick gå till akuten. På akuten konstaterades att mamma fått en hjärtinfarkt. Mamma blev inlagd på hia med full övervakning. Efter omständigheterna mådde hon ändå bra. Chockad eftersom hon inte direkt känt av någon stark smärta.
Mitt i det lugna stabila kommer mamma ut från toaletten. Hon har svårt med andningen. Hon tror först det kan vara chocken som kom över henne. Efter 30 minuter och det inte gett med sig kallar jag på sköterskan som kommer in och strax går ut igen. Jag vet vad som är på gång men är tyst och försöker vara lugn för mammas skull. Sköterskan kommer in och talar om att hon kallat på läkare, hon kopplar syrgas och går ut igen. Läkaren kommer (samma som tog emot på akuten) han lyssnar på lungorna som nu samlat på sig massa vätska. Vätskedrivande behandling påbörjas med intravenös furix även inhalation combivent. Nya prover tas.
Från mamma möts jag av en panikfylld blick. Hon är rädd, frågar - varför går det inte över, kallsvettig och blek gör hon allt för att andas. Hon har drabbats av akut hjärtsvikt med vätskan i lungorna. Hon åker iväg på en akut dt för att utesluta lungemboli. Lungemboli utesluts och mamma börjar få effekt av furixen och efter en timma börjar hon må bättre igen. Nu är hon under behandling, många nya mediciner. Mamma har fått chansen, det fick aldrig mormor som dog ung. Nu blickar vi frammåt och hoppas på tillfrisknad!
