Leo's Land - en liten inblick i en vardag

Ja Lillan....heter Lovisa och kom till oss den 17 juni kl 7:19 efter 45 minuter på förlossningen.

Det hela började den 16 juni kl 8:30 på morgonen, låt säga att min kropp betedde sig precis som med Ebba men med mycket oregelbundna värkar. Halv elva ringde jag till förlossningen för att höra hur vi skulle tänka eftersom det var andra barnet och så...de berättade att när det var ca 5 minuter mellan värkarna skulle vi ta oss in.

Vi skjutsade ut Ebba till sin farmor och farfar vid lunch dels för att hon skulle slippa se mig ha ont och bete mig konstigtoch även för att det kunde ju likaväl dra igång ordentligt och då skulle vi slippa stressa iväg med henne. Vi åkte hem och jag sov en stund fortfarande med mycket oregelbundna värkar allt från 5-45 minuter emellan.

Klockan halv sex på kvällen ringde jag till förlossningen igen för att se om vi fick komma in och se om det hänt något. En barnmorska undersökte mig och sa att jag var öppen 3 cm och att det kunde ta allt från timmar till dagar innan jag skulle föda. Det kändes väl sådär. Vi åkte hem beställde onlinepizza och bara väntade.

Under natten vaknade jag två gånger av rejälla monstervärkar. Kl 05:00 ungefär började jag få tätare värkar (ca 2 min emellan) jag väckte magnus och vi ringde förlossningen kl 06:30 låg vi på undersökningsrummet och en barnmorska talade om för mig att jag var öppen 2cm..  Jag hade skitont och fick nästan panik när de sa två cm. Jag tänkte tillbaka på alla de timmar jag låg när vi väntade Ebba. "Jag vill inte åka hem" sa jag med gråten i rösten. Det är klart att du får vara kvar när du har så pass ont sa de då.  Jag bad om att få morfinspruta eller lustgas och de sa att de skulle rapportera över till dagpersonalen så skulle jag få smärtlindring sedan. De kopplade upp mig på en ctg kurva men eftersom jag inte kunde vara stilla så registrerades ingenting. Jag hade så ont att jag började krysta. Barnmorskan sa att jag skulle försöka andas ordentligt eftersom jag bara var öppen 2 cm. Magnus gjorde vad han kunde för att jag inte skulle ta i och krysta. Jag skrek på honom att de fick snitta mig och jag var så irriterad på att jag inte klarade av smärtan på samma sätt som jag gjorde med Ebba.  Svettades som en tok och kunde inte göra annat än att stå vid britsen och vagga.

Dagpersonalen kom och frågade om jag tyckte det tryckte på neråt. "det känns som jag redan skitit ut huvudet sa jag" oj då ska du få komma in på en förlossningssal i rullstol havsprang de in med mig och bad mig lägga mig på förlossningssängen för att se hur mkt öppen jag var. Hoppsan här har vi ett huvud redan ja då får vi sätta igång sa barnmorskan. "ska jag föda" sa jag, javisst sa barnmorskan. Hon hann knappt få på sig handskar innan lillan var ute=).

Häftig att det gick så fort, att smärtan var så intensiv berodde ju på att jag öppnade mig 8 cm på typ 20 minuter i efterhand känns det bra att det inte hann bli någon smätlindring.

När lillan var ute var det dax att krysta ut ett stycke moderkaka. De gav mig två sprutor livmodersammandragande medel men ingenting hände. Jag frågade vad som skulle hända om de inte fick ut den och de berättade att under en lätt narkos skulle då läkaren gå in med händerna och manuellt dra ut moderkakan. Undersköterskan som var med vid förlossningen frågade vad vi ville ha på vår fikabricka, jag och lillan fick matchande armband och allt var så där lulligt härligt.

Efter en stund kände jag hur jag började blöda, kommer ihåg känslan som var när jag blödde efter Ebba. O va bra sa underköterskan och sa att nu kanske moderkakan är på gång. Barnmorskan kom in och jag blödde desto kraftigare, på några sekunder var läkare där samt narkospersonal som sa att de vill ha mig på operation eftersom jag blödde så pass kraftigt. Magnus åtterger ljudet som skvalande, i journalen har läkaren dikterat som en ur en kran kom blodet. Efter en timme på operation fördes jag till uppvaket nerdrogad och trött som bara den.  Jag fick reda på att jag troligen blött ur mig ca 3, 6 liter blod. Något som bb läkaren mer troligen handlade om 2,5 eller 3 liter eftersom blodvärdet balanserat sig på ca 80 som jag hade vid utskrivningen. Dagen som ändå började bra omvandlades snabbt och jag är glad att jag var på sjukhuset. Första 8 timmarna efter förlossningen var jag knappt medveten först kl 16:00 på eftermiddagen höll jag återigen min lilla tös i armarna. Omtöcknad och skakad av vad som hänt. Jag hade ju känt mig så pigg efter förlossningen...

Alla mår bra idag jag får äta lite järntabletter samt blutsaft men annars mår alla bra

Lillan (en mindre kopia av sin storasyster) blev en liten Lovisa 3490g 49cm!!!//Anna